Snart är det jul. När julen närmar sig närmar sig även känslorna och dessa är väldigt olika för alla. Vissa är fullständigt galna i jultid och går med ett konstant leende i ansiktet och myser. Andra har tråkiga associationer till Julen som exempelvis ensamhet eller familjeosämja. Julen rör upp många känslor.

Det är lite oklart vilken relation jag haft till julen men väldigt länge var det fortfarande en vanlig arbetsdag med enda skillnaden att den var inte så lång och den utfördes i tomteluva som extra accessoar. De som ändå väljer att handla på julafton förtjänar en säljare i tomteluva. Efter det så anslöt man sig till familjen och paketöppning för att gå och lägga sig tidigt för att sedan gå upp i ottan och vara redo för mellandagsrean… och andra träffen med släkten… hemvändarkväll… andra dagen på mellandagsrean med extra långa öppettider…ytterligare en utekväll…. ännu en dag av extra öppettider… nu var erbjudandena slut…. så även tålamodet.

Tycker ändå att det blev en annan uppskattning nu på nått sätt. Vi väntar den lille vilket bara är ett par månader kvar och snart har vi en egen liten familj att fira jul med och då gör man en massa aktiviteter, så som att baka pepparkakshus.

Arkitektdrömmar?

Först får man börja med att göra en konceptskiss som slängdes ihop på plattan. Sen får det göras mallar att mäta upp och klippa ur.

Huset i bare.

När ni limmar ihop huset med smält socker. Ta det lugnt med sockret och gör inte som den här glade amatören och doppa husdelarna i sockret som en girig-chips-och-dipp ätare. Det håller ändå, och sockret smakar inte sådär supergott.

Pimpa!

Jag tappade lite energi här måste jag erkänna. Min sambo satte tålmodigt och utan problem upp allt pimp på huset. Jag tyckte det var mycket roligare att sätta ihop huset och jag vart barnsligt glad över att det faktiskt blev något som liknade ett hus. Om man ska låta bara sina barn göra sånt här sen så kommer det vara svårt. Man vill ju bidra själv också!