Inför förlossningen får de blivande föräldrarna i uppdrag att skriva ner sina tankar inför förlossningen och den första tiden efteråt med barnet. Det är helt fritt att kort skriva ner sina tankar, funderingar, rädslor etc. Det blir en kort liten beskrivning för personalen vilka personer de har att göra med och vad som är deras prioriteringar. Så jag började att verkligen fundera på dessa två frågor. Tankar kring förlossningen och tankar kring tiden efter förlossningen.

Det handlade för mig nog mer om vilka tankar som det väckte. Att börja fundera på hur tiden innan förlossningen kommer att vara och tiden strax därefter blev ganska skrämmande. Jag började visualisera hur livet kommer att se ut med en liten tjej i famnen och hur mysigt det ska bli att vara pappa. Sen börjar de praktiska momenten att dyka upp i visualiseringen. Bara det att jag inser att jag kan inte fullfölja vissa av de momenten som jag tänker på. Visst, en del av det känner jag att jag skulle klara av även om jag kanske saknar erfarenheten. Det är lite som när man är i en dröm och gör något som man inte vet hur man gör men man vet att det är rätt även om man faktiskt inte kan göra den bedömningen. De saker som jag ändå känner mig bekväm med är att hålla min dotter i famnen, byta blöja. Men sen dyker det upp saker som: hur vet man att barnet är rätt klädd och har rätt temperatur. Hur hade man klurat ut att barnet ska vara på mage en tid på dygnet och sova på rygg. När ska barnet börja äta barnmat och sluta amma för att sedan börja äta mat som vi äter. Det finns alltså en viss oro att gå in i detta även om jag har full tilltro till att vi kommer att fixa detta galant.

Vilka av alla de här sakerna är sådant som de går igenom på föräldrakurser? De som vi inte kunde ta del av på grund av pandemin utan blev istället hänvisade till 1177 där allt material finns att läsa själv. Tanken väcktes verkligen igen när jag gick igenom hur tiden efter förlossningen skulle se ut. I vanliga fall så väcks frågorna allt eftersom de dyker upp i diskussioner och man får tillfälle att ställa frågor. Alla dessa frågor väcktes idag när jag skrev ner mina tankar och började visualisera hur det ser ut efter förlossningen när vi faktiskt är föräldrar.

Vi är nog i gott sällskap med andra som blir föräldrar för första gången och man kan nog aldrig helt förbereda sig för alla de moment som dyker upp. Det är ju såklart en stor omställning som kräver ordentligt ansvar. Ansvar som man är beredd att ta, annars hade man aldrig fattat ett sånt här beslut. Initialt pratar vi såklart bara om första tiden som är den mest akuta där man behöver ha koll på dessa bitar. När den lille inte själv kan uttrycka vad den vill utan skriker tills man har klurat ut vad bebisen behöver.

Glädjande nog så finns all information som man kan tänkas behöva på 1177 så man i lugn och ro kan ta till sig. Så när jag känner den där oron om att inte vara tillräcklig som förälder så finns den samlade informationen tillgänglig. …såklart det är ju bara för den första tiden. Förälder är man ju resten av livet.