Tankar manifesterade

Månad: februari 2021

Som på nålar

Då var dagen här då allting skulle förändras för oss, då all väntan skulle vara slut och vi skulle kastas in i något som för oss är helt okänt. Vi skulle ställa oss till de övriga i skaran som minsann vet hur det är med tidiga mornar sena nätter och minimalt med sömn. All våran tid skulle upptas av en och endast en sak. Det skulle vara enkelt att prioritera. Hela livet skulle förändras idag.

Så idag hände….absolut inget. Det var helt enkelt inte dags just nu. Det kan fortfarande vara det vilken minut som helst nu, men bara inte i just detta ögonblick. Båda två här hemma har drabbats av en slags nervös känsla som enklast kan förklaras som den där fruktansvärt obehagliga nervösa känslan som infinner sig när läraren väljer ut nästa elev som får hålla föredrag. Man sitter som på nålar över att det snart kommer att vara dags, men man vet inte när det blir, och det blir bara värre och värre ju längre man får vänta.

Jag kan fortsätta på liknelsen om att hålla föredrag för jag tror den håller. Innan ett föredrag i skolan så gör man sin research och skriver sitt anförande och sen övar man hemma framför spegeln så det ska se naturligt ut. Som om man inte har gjort annat än att studera jojons historia och sen lärt sig några trick att hänföra sin publik med. Man vet att man har det men ändå är man nervös som fan innan. Samtidigt som man önskar att man aldrig blir vald så innerst inne så vet man att det är oundvikligt och man drar endast ut på sitt lidande och att man någon kom kommer att få göra sitt föredrag.

Vi har här hemma, inför dagen B(aby), gjort våran research. Vi har läst på om förlossningen och de känslor och tankar som andra har haft med sig in på förlossningen och därifrån. Tillsammans har vi en samlad kunskap som ska ta oss igenom detta. Och vi har inte bara läst utan vi har haft praktisk workshop här hemma också och har gjort profylaktiska övningar och jag känner att jag har nog hittat min roll under förlossningen. Åtminstone så har jag det i hemmets trygga vrå där ingen dömer en. Vi har då alltså agerat ut hela förloppet och olika moment och pratat igenom hur Agnes tror att hon vill ha det. När jag gjorde researchen inför här och när vi övade så inser jag vilken typ av upplevelse detta förmodligen är för mamman. Det finns en slags andlig aura över hela upplevelsen över att vara gravid och sedan gå igenom prövningen, om jag får uttrycka mig på det sättet, att sedan föda barnet. Om jag då får vara ett berg på ett stormigt hav vid det tillfället så vill jag ha den rollen och samtidigt dela den upplevelsen där och då.

Det blev inget barn just nu…. men kanske om en minut framåt… när vi blir valda…

Från bebis till katt

“Han kommer snart få lite konkurrens”. “Vad menar du lite? Han kommer inte att ha en chans” – Kommentar om katten när bebisen kommer.

Detta inlägg blir en liten homage till våran bebis som nu snart blir vår lilla katt. Det finns en tydlig rangordning här i familjen och ska man vara helt ärlig så har han varit av högsta sorten ett ganska långt tag nu. Det är väl verkligen så att våra husdjur blir våra bebisar tills dess att de ersätts av faktiska bebisar. Vår lille Baron har inte varit något undantag. Han har varit en ögonsten ända sen han kom till oss och gömde sig i lägenheten i fyra veckor innan han godkände oss som husse och matte.

Baron!

Han blir uppklädd kring jul
Uppklädd till fest…även om han inte är på festhumör
Han får en egen plats när jag jobbar hemifrån som han kan basa ifrån
Han har fått prova på bärsele
Han tackade oss för att han fick en egen liten säng (trodde han)
Han tackade inte för kläderna han fick pröva
Han sover som en kringla

Om vi läser in mer än vad det kanske står för i Barons beteende så märker vi att han nog vet att det är något på gång. För några dagar sen så började han halta efter att ha vaknat ur sin dagstupplur, som sträcker sig från morgon till eftermiddag. för övrigt. Vi blev oroliga för honom och ringde veterinären och stämde av hur pass allvarligt det skulle va. Vi tyckte det var väldigt konstigt då han är en innekatt och att plötsligt börja halta kan ju vara något annat som vi inte upptäckt. Teorierna var att han eventuellt sträckt sig när vi lekt eller om han sovit på en nerv eller det mer allvarliga att en tumör tryckte på något som gjorde att han haltade. Han fick i alla fall mycket uppmärksamhet de närmaste dagarna och efter helgen så var han helt återställd. Uppdraget utfört, han vet hur han får våran uppmärksamhet. Så nog att han bara är en katt men han har sina strategier för att få våran uppmärksamhet.

Hans favorit sittställning. Lärt sig att sitta på baken som vi gör.

Ska vi vara helt ärliga så kommer denna lille pelle inte att glömmas bort. Han är fortfarande lika gosig som alltid. Av naturliga skäl så kommer han dock att gå från vår lilla pojke till vår lilla katt.

Agnes ville föra till protokollet att han kommer att bli storebror… inte bara katt.

Visa personer kommer med gåvor

Nu har extra karantäntid börjar för oss. Vi håller oss båda på avstånd från många av de dagliga aktiviteter som vi annars hade gjort. Jag har exempelvis handlat fram till nu för att minimera risken att drabbas av smitta. Nu börjar det bli så pass nära förlossningen att även jag stannar hemma och undviker att gå till dagligvaruhandeln. Vi har istället fått hjälp från mina fantastiska föräldrar som ställer upp. Även vissa vänner ställer upp så det finns hjälp bara runt hörnet. Det kräver lite mer planeringen men det är det värt så att jag kan vara med på förlossningen. Jag är nämligen inte välkommen om jag skulle vara sjuk. Fullt rimligt men det får ju dessa konsekvenser att vi nästan låser in oss.

Så det har varit ungefär en vecka på hårdare karantän när några vänner kommer förbi och överraskar genom att ringa på dörren och parafrasera passagen ur bibeln om de tre vise männen. En korg överlämnades med presenter till lillan. Alla hade ordnat presenter för att sedan samla ihop det i denna fina korgen nedan. Väldigt uppskattat för oss som saknat att träffa vänner, även om de stod 3 meter ifrån dörren och pratade med oss. Det var verkligen ett fint sätt att visa uppskattning på.

Mer användbart än guld, rökelse och myrra

Det följde sedan att det kom ytterligare visa personer och lämnade över “lillans första vän, Råge”. Denna Råge kommer att rama in barnhörnan fint i nya huset och det kommer ta en bra stund innan hon växer sig större än honom.

Han kom med ett namn, Råge!

Tack snälla ni som tänkte på oss och som kom med presenter! Lillan har nu massor med saker som kommer att behövas.

Berätta om att bli pappa

Gjorde en reflektion kring när man berättar att man är gravid eller rättare sagt när man ska bli pappa. Det är ju ganska naturligt för de blivande mammorna att det uppmärksammas i och med att man ser dem på arbetsplatsen med magen som växer. Ganska naturligt att då fråga om man är gravid. Jag satt nyligen på möte där jag helt plötsligt kände att “Ja men nu borde jag nog säga att jag ska bli pappa?”. Lite konstigt för det har jag ju vetat nu i ganska lång tid, flera månader, men nu när det verkligen börjar närma sig möten som bokas inom den tiden som jag planerar att vara ledig på då blir det ju helt plötsligt befogat att jag ska berätta det. Har alla blivande pappor haft samma funderingar? Det känns jättekonstigt när man väl väljer att berätta, precis som att man har suttit och burit på en hemlighet som man inte vill ska komma ut. Men det handlar ju bara om att det inte har funnits något riktigt tillfälle att berätta. Jag är ju heller inte den som forcerar in mig själv i samtalen utan anledning. Det var en av anledningarna till att jag startade bloggen, för att få ett forum att dela med mig till de som faktiskt är intresserade. Men jag kan inte riktigt låta bli att känna en liten liten skämmighet i att jag inte har berättat tidigare att jag ska bli pappa snart.

Har andra blivande pappor gått igenom och känt samma sak?

Checklistan för babyn

Nu har vi snart betat av hela listan som vi sa att vi behövde göra innan bebisen kommer. Det känns bra att ha en lista att jobba efter så även jag känner att jag är delaktig i det nya familjeskapandet. Jag har ett behov av att göra någonting för familjen även i detta skede. Listan

  • Villa
  • Bolån
  • Bil
  • Barnvagn
  • Babyskydd
  • Babykläder
  • Queen size säng
  • Bedside crib
  • med mera….

Vi har nu betat av i stort sett allting på listan som är riktigt akut i närtid. Vårt barn visste vi var påväg långt innan och där gjorde vi vissa inköp ganska tidigt. Tidigare än vad vi behövde faktiskt. Jag tror mig ha identifierat våran köp strategi. Vi funderar ett tag innan vi börjar titta på vad vi skulle kunna tänka oss. Sen går vi och faktiskt gör lite research, kanske går till en butik och frågar någon, kanske tittar på material på nätet för produkterna. Sen bestämmer vi oss för en specifik modell eller för vissa villkor. Sen väntar vi på att det ska dyka upp på andrahandsmarknaden eller alternativ på någon annan form av kampanj. Det har fungerat väldigt bra för oss hittills vilket har gjort att vi har kunnat spara ganska mycket pengar på så sätt. Vilket är toppen för då bultar det småländska hjärtat något starkare. Plus att man kan lägga de pengarna på något annat viktigt. Vi använder alltså samma strategi för dyrare barngrejer som vi gjorde för villan (gå på hundratals visningar, bilda sig en bild av vad man vill ha, skaffa kunskap för att göra en behovsanalys, slå till när rätt objekt dyker upp). Problemet med det dock är att man inte riktigt vet när man kommer att slå till och riskerar då att få allting på en och samma gång 🙂 ah och vi löste ju en tvättmaskin via vår hyresvärd, för att veckan efter beställningen säga upp lägenheten.

Ska de ha mer kläder än en själv?

De riktigt tunga grejerna är dock klara nu och det finns en bank som tar hand om bolånet. Vi har en flyttfirma som hjälper oss med flytten. Ledigheterna är ordnade de också så även jag kan vara hemma med barnet den första tiden. Massor med kläder har lillan fått också och jag tror knappt vi köpt ett enda plagg själv (det stämmer inte fullt ut men jag överdriver för effekt) utan släktingar har varit så glada i att ge oss babykläder och vi är tacksamma för detta. Jag har inte riktigt greppat att även andra är så glada i att få ska få barn. Det enda som egentligen kvarstår är bilen och babyskydd. Men jag tror vi behöver landa lite innan vi ger oss in i bilen. Det är många kostnadsdrivande grejer som går just nu och vi behöver landa i att bo med villautgifterna sen är vi redo att hoppa på även den. Tills dess finns det en bil att använda även om den är i det allra minsta laget.

Nu håller vi ut det sista och väntar…

© 2021 Tommy Rosén

Tema av Anders NorenUpp ↑