Gjorde en reflektion kring när man berättar att man är gravid eller rättare sagt när man ska bli pappa. Det är ju ganska naturligt för de blivande mammorna att det uppmärksammas i och med att man ser dem på arbetsplatsen med magen som växer. Ganska naturligt att då fråga om man är gravid. Jag satt nyligen på möte där jag helt plötsligt kände att “Ja men nu borde jag nog säga att jag ska bli pappa?”. Lite konstigt för det har jag ju vetat nu i ganska lång tid, flera månader, men nu när det verkligen börjar närma sig möten som bokas inom den tiden som jag planerar att vara ledig på då blir det ju helt plötsligt befogat att jag ska berätta det. Har alla blivande pappor haft samma funderingar? Det känns jättekonstigt när man väl väljer att berätta, precis som att man har suttit och burit på en hemlighet som man inte vill ska komma ut. Men det handlar ju bara om att det inte har funnits något riktigt tillfälle att berätta. Jag är ju heller inte den som forcerar in mig själv i samtalen utan anledning. Det var en av anledningarna till att jag startade bloggen, för att få ett forum att dela med mig till de som faktiskt är intresserade. Men jag kan inte riktigt låta bli att känna en liten liten skämmighet i att jag inte har berättat tidigare att jag ska bli pappa snart.

Har andra blivande pappor gått igenom och känt samma sak?