Tankar manifesterade

Kategori: Övrigt

Fem positiva saker med att vänta barn under pandemin

Det är väl verkligen att ta i när man säger att det finns positiva saker med pandemin när det drabbar oss alla på så många olika och brutala sätt. Ändå är det så att när man väntar barn så förändras mycket. Här följer fem oväntade saker som ändå är positivt med att vänta barn under pandemin.

Inget tafsande 
När kulan börjar synas och man börjar visa upp mamma attribut då är inte kroppen längre din. Den tillhör nu hela världen och framförallt till före detta barnbärare. Det ska kännas på magen helt utan förvarning och tillåtelse och det ska läggas kommentarer om kroppen. Nu när det är pandemi är det sociala trycket tillräckligt stort för att detta ska upphöra. Nu får alla gravida kvinnor behålla sin integritet. Ja, fast kommentarerna om hur rund och spänd man är, de slipper man inte undan. 

Mer tid för varann 
I och med att man är tillsagd att vara hemma så ser man även mer av varandra och får mer tid med tillsammans. Man får mer tid till att prata ihop sig om framtiden tillsammans. Restiderna till och från arbetsplatserna blir istället mer tid till familjen då man arbetar hemma.

Spara pengar
Sen pandemin började så har restaurangbesöken, biobesöken och andra kostnadsdrivande aktiviteter drastiskt minskat. I och med att man arbetar hemma också så kommer man undan med att återanvända sina myskläder, sparar in på tillfällena när finkläderna ska fram när man väl går ut. Vi är åtminstone så lyckligt lottade att ha trygga anställningar med låg risk för både permittering och uppsägning.

Inga oväntade besök
Man har kämpat i flera timmar för att klämma ut sin lille parasit som nu ska stå på egna ben… i sinom tid… runt ett års ålder. Då dundrar hela släkten, in medans ögonen rullar bak i huvudet på en och man sakta låter medvetandet domna bort en stund, och väcker en ur dimman. Din partner orkar inte heller mota släktingarna för även han är trött… av någon märklig anledning. Men nu när det är besöksförbud så mottar personalen dem i dörren istället så man kan fokusera på det lilla knytet man satt till världen istället. Behöver inte trixa med ursäkter för att få vara själva en stund.

Ingen FOMO (Fear of Missing Out)
Jaha, gravid och blir tvungen att tvärt sluta med alkoholen, visst du kan fortfarande gå på festen så länge som kroppen tillåter men det är inte riktigt samma sak. Så då får man istället sitta hemma och ta det lugnt. Men nu behöver man inte vara orolig för att missa något för ingen annan kan träffas nu heller på grund av restriktionerna. Då behöver man inte vara orolig för att någon annan har roligt utan dig!

Ett nytt hem

Vi gjorde det! Efter ett långt år av visningar och budgivningar som skenat iväg till helt utmattande summor så har vi faktiskt gjort det. Vi hittade ett hus vi båda gillade och som låg inom vår budget. Som vi senare vann budgivningen på, under utgångspris. Så många söndagar som har gått åt till detta. Vi blev tvungna att lägga om våra tvättider från söndagarna till lördagarna tillsvidare för att kunna gå på alla visningar, ah tusan det visade sig att det skulle löna sig.

Jag tror alla har ungefär samma upplevelse av att leta efter en ny bostad. Man går på en visning tas emot av mäklaren som tar dina uppgifter eller bekräftar de uppgifter att man varit duktig och framsynt och anmält sig till visningen. Man får ett prospekt i handen och “besiktningsprotokoll och energideklaration hittar ni i köket”. Man fattar verkligen ingenting när man går runt och tittar utan ser mest att oj vilket fint hem och va fina möbler de har. Sen går det ju upp för en att man köper ju inte möblerna, utan det är ju själva huset som man tittar på. Man tycker att alla andra har så jäkla bra frågor när de pratar med mäklaren och själv förstår man inte svaren man får tillbaka på sina egna frågor. Besiktningsprotokollet är det ett domedagsdokument med allt som är fel med huset, tills man får lite vana och kan tolka den. Då blir det ett värdefullt dokument för att värdera eventuella risker med köpet.

Många visningar blev det

Man frågar även andra om råd inför visningar och köp och det man hör absolut mest av är “gå på så många visningar som ni kan”. Men efter ett tag så går man på just det så många visningar som man kan och börjar långsamt att googla och fråga mer specifika frågor. Snart dyker det upp en klarare bild av vad det är man tittar på och hur man ska gå tillväga.

Då är det några månader kvar till vi kan flytta in och då har vi förmodligen lillfröken hos oss redan. Det kommer fortsätta att hända mycket även nästa år för oss.

Fem dåliga saker med att vänta barn under pandemin

Det är mycket som är dåligt med en pandemi och det drabbar oss alla lika och ändå på så många olika sätt. En del blir drabbade på de allra värsta sätt. Det är viktigt för oss är att värna om varandra, hålla avstånd och tvätta händerna! Sen är det några saker som riktigt suger med att vänta barn under en pandemi. Här är fem utvalda.

1. Inga pappor tack
Bara en person är tillåten att vara med på undersökningar och det blir av naturliga skäl barnbäraren. Inga blivande pappor på inskrivningssamtal eller ultraljud. I bästa fall blir det ett blurrigt video samtal med hackigt ljud då undersöknings rummen verkar ligga i en faradays bur.

Försöker tyda vad som sägs

2. Inget kramkalas vid berättande
När man berättar att man väntar barn följer det inga kramar. Istället bara står man där med varandra och undrar har man firar. Detta följt av märkliga armrörelser för att ändå visa att man är glad för den blivande föräldern.

3. Inga föräldragrupper
Vilken tur att det finns föräldragrupper så man kan ställa dumma frågor och där frågor väcks som man inte tänkt på. Inte nu, det får man ta reda på själv… man får förlita sig på sin egen förmåga att hämta information och lita på sina instinkter.

4. Ensam på BB?
Osäkerheten kring blivande pappans medverkan kring förlossningen och efterföljande tiden på BB. Man kan inte föda barnet åt dem men nog vill man vara användbar på andra sätt och lösa allt runt omkring och avlasta. Sen vill man ju såklart få den där första magiska tiden tillsammans.

Nej nej, såhär vill vi inte ha det längre

5. Sjukdom blir no-go
Ja det är ju självklart att den gravida är försiktig men den blivande pappan är också en risk. Nu är det ännu viktigare att hålla sig frisk och inte drabbas av en förkylning då det stänger många dörrar till vården för den blivande pappan. Man vill ju heller inte vara den som på något sätt utsätter blivande mamma och barnet för risk för Covid-19.

Första advent

Snart är det jul. När julen närmar sig närmar sig även känslorna och dessa är väldigt olika för alla. Vissa är fullständigt galna i jultid och går med ett konstant leende i ansiktet och myser. Andra har tråkiga associationer till Julen som exempelvis ensamhet eller familjeosämja. Julen rör upp många känslor.

Det är lite oklart vilken relation jag haft till julen men väldigt länge var det fortfarande en vanlig arbetsdag med enda skillnaden att den var inte så lång och den utfördes i tomteluva som extra accessoar. De som ändå väljer att handla på julafton förtjänar en säljare i tomteluva. Efter det så anslöt man sig till familjen och paketöppning för att gå och lägga sig tidigt för att sedan gå upp i ottan och vara redo för mellandagsrean… och andra träffen med släkten… hemvändarkväll… andra dagen på mellandagsrean med extra långa öppettider…ytterligare en utekväll…. ännu en dag av extra öppettider… nu var erbjudandena slut…. så även tålamodet.

Tycker ändå att det blev en annan uppskattning nu på nått sätt. Vi väntar den lille vilket bara är ett par månader kvar och snart har vi en egen liten familj att fira jul med och då gör man en massa aktiviteter, så som att baka pepparkakshus.

Arkitektdrömmar?

Först får man börja med att göra en konceptskiss som slängdes ihop på plattan. Sen får det göras mallar att mäta upp och klippa ur.

Huset i bare.

När ni limmar ihop huset med smält socker. Ta det lugnt med sockret och gör inte som den här glade amatören och doppa husdelarna i sockret som en girig-chips-och-dipp ätare. Det håller ändå, och sockret smakar inte sådär supergott.

Pimpa!

Jag tappade lite energi här måste jag erkänna. Min sambo satte tålmodigt och utan problem upp allt pimp på huset. Jag tyckte det var mycket roligare att sätta ihop huset och jag vart barnsligt glad över att det faktiskt blev något som liknade ett hus. Om man ska låta bara sina barn göra sånt här sen så kommer det vara svårt. Man vill ju bidra själv också!

Baby reveal

Brädspelsinspirerad baby-reveal!

När ska man egentligen berätta för alla att man väntar barn? Vi gjorde lite efterforskningar och det verkar inte va helt givet och inget är vare sig rätt eller fel. Det verkade ändå vara så att efter första ultraljudet fanns det mest rekommendationer om att nu är det säkert att berätta. Vi hade lite skilda tankar kring när och hur vi skulle göra detta. Jag brukar i vanliga fall vara ganska obrydd kring hur något ska göras så jag blev förvånad över att jag helt plötsligt hade så starka känslor kring detta. Jag ville absolut vänta så vi inte behöver ge alla dåliga besked om det skulle skita sig. Det infaller normalt vid det första ultraljudet, som inte alls är det första ultraljudet i många fall som jag förstått nu. Vi gjorde ett tidigt ultraljud vilket jag trodde va det man refererade till som det första ultraljudet.

Det är mycket information som inte kommit till mig då jag inte fått närvara på någon av samtalen träffarna med vården på grund av pandemin.

Vi hade ett missfall tidigare som var tungt för oss, då hade vi berättat för ett fåtal och det var tungt att behöva säga. För hur möter man någon som berättar något sånt. Det ville jag undvika igen så därför ville jag vänta extremt länge. Vi väntade ganska länge, och alla gör väldigt olika här. Någon väljer att berätta så fort stickan visar plus, andra är tysta tills dess att de skjuter barnvagnen framför sig. Närmaste familjen var involverade i informationen supertidigt. Sen våra närmaste vänner efter 12 veckor. Sen tog det lååång tid innan övriga fick veta.

Det är ju ett sånt jävla lyckorus att berätta. Jag och min sambo satt på kvällen alldeles nervösa “ska vi berätta nu”. Jag ringde min syrra för att be om råd, för jag behövde tydligen någon annans godkännande, sen så släppte vi nyheten. Sambon skickade ut i vår gemensamma bekantskapskrets chattgrupp. Jag kallade till mig mina vänner lite mystiskt via Discord och nästan grät fram… “Jag ska bli pappa…”

Efter detta så ville jag berätta personligen för det var så jävla roligt att göra det.

Skriva varje dag och att ge upp intressen

Detta med att göra ett inlägg om dagen är tamigfasen svårare än vad jag trodde. Du kör ett heltidsjobb och sen har du förvisso tid när du kommer hem men det verkar gå till lite annat smått och gott. Jag har liksom just nu landat i att jag behöver inte pressa mig själv att prestera på båda sidorna av livet. Arbetslivet och privatlivet, utan man kan låta det gå i en lagom takt och njuta lite av att man har ett bra liv med mycket att se fram emot. Mycket i den mentala processen just nu handlar ju om att göra sig mentalt förberedd på att den lille kommer. Allt man har hört kring detta är ju att de första veckorna med en baby handlar om överlevnad. Så uttrycker sig nästan samtliga som jag har tagit del av i personliga samtal, i text, poddar och diverse andra medier.

Detta då med att jag tar det väldigt lugnt nu egentligen. Naturligt väljer bort egna intressen just nu känns inte så jobbigt. Jag förbereder mig faktiskt för att det inte kommer att finnas någon valmöjlighet senare. Det kan jag nu mer eller mindre känna mig trygg i, faktiskt. Även om det borde göra mig fullständigt skräckslagen att det inte längre kommer att finnas tid för det där som man egentligen vill göra osv. Men nu när jag är i pre-baby mentaliteten så upplever jag inte det där “egentligen vill göra”, jag har inte det där riktiga sugen nu heller efter det. Jag dras liksom till min babybärare, sambo, partner, just nu och jag älskar henne mer än någonsin. Vad hon går igenom just nu kan jag inte relatera till men jag lyssnar och försöker förstå och hör i hennes röst att det faktiskt är något fantastiskt och njutningsfullt hon går igenom. 

Och det här med att hålla igång varje dag, blir nog en form av utopi skulle jag tro. Jag önskar ju även göra större utsvävningar kring vissa ämnen framåt med sidan. Det kommer ju att ta lite mer tid i anspråk.

Bilköp – jag kan ju för lite

Helgen som va var tanken att vi skulle bli lite klokare på bilar. Vi har konstaterat att vi behöver en större variant tills dess att vår dotter skriker till världen. När bagnvagnen köptes så konstaterades det mycket snabbt att den överhuvudtaget inte går in i bagaget. Jag vill såklart gärna ha det klart innan hon skriker för annars är det även jag som skriker ner till handlarn och gör ett panik köp.

Men det här med att köpa en bil… och att köpa en bil som man… och nu tittar vi såklart på hela stereotyplistan när jag gör detta antagande om män och bilar. Nu är det jag som är den mannen och mitt eller vårt i detta fall, köp av bil och jag kunde inte ha lägre självförtroende inför detta. Det ligger inte direkt för mig, mitt intresset för bilar är lågt och min kompetens inom området likaså. Känslan av att inte längre veta vad du håller på med. Du kan inte längre luta dig tillbaka på den där tryggheten som kommer med kompetens. Den finns helt enkelt inte där. Det här med att tappa självförtroendet är något som jag vill utforska längre fram. Det är en stor orsak till frustration i mig även om det finns ett stort grundförtroende i mig att jag löser de mesta av problemen som jag stöter på genom att jag har någon grundmodell för hur jag löser påstötta problem. Som sagt, det vill jag gärna utforska längre fram.

Vi avslutade helgen med att även gå på en visning på ett radhus som vi från början redan hade avfärdat. Här börjar vi få en viss kompetens då vi har gått på många objekt nu. En annan i raden av kostnadsdrivande saker vi behöver göra inom sinom tid.

© 2021 Tommy Rosén

Tema av Anders NorenUpp ↑