Tommy Rosén

Tankar manifesterade

Sida 2 av 3

Nytt nyårsfirande och en överraskning

Alla nyårsaftnar har vi alltid vetat precis vad som ska hända och vi har haft ett typiskt schema som vi har följt i all fall de senaste fyra åren. Dagen innan, handla mat för det lilla sällskapet som kommer på trerättersmiddagen innan festen. Det lilla sällskapet brukar även hjälpa till att pynta till nyårsfesten då vi bjuder in runt 20 pers i vår tvårumslägenhet och firar in det nya året. Maten har undertecknad alltid stått för och det har varit en liten fest att en gång om året laga en trevlig trerättersmiddag för goda vänner. Att det är vi som står för nyårsfirandet har väl hunnit bli en tradition som vi bröt i år. Det bestämdes egentligen med anledning av att Agnes kommer att vara väldigt gravid vid tillfället och vi var osäkra på hur mycket hon orkar med. Jag håller mig dessutom nykter utifall att lillan inte kan hålla sig. Om vi skulle behöva ta oss till förlossningen. Vi behövde ett sätt att kunna lämna festen på egna villkor utan att för den delen avsluta den. Därför hade vi inget i år.

I år blev det heller inte att någon annan drog ihop något på grund av pandemin. Istället så firade vi nyår tillsammans med min familj, i samma konstellation som julfirandet. (Agnes reflektion)

De hade en överraskning för oss!

Ingen som ifrågasätter att det är en gojja det rör sig om

De hade ordnat en liten babyshower till oss! Världens finaste familj, de väntade på oss och poppade konfettibomber när vi gick in i rummet och ropade “Surprise!”. Det var presenter, ballonger och en obligatorisk blöjtårta, själva symbolen för babyshowers. Jag hade ingen aning om detta så det var verkligen en överraskning. Det som gjorde det extra roligt var att vi hade diskuterat detta dagen innan huruvida det skulle vara möjligt att ha en shower med våra vänner i rådande läge eller om det skulle få vänta till vi fått en lugnare situation. Så fick vi en redan dagen efter. Fantastiskt!

Jättefina presenter
Oss framför presentbordet
Rosa prinsesstårta. Efter denna började lillfröken leva rövare i magen.

Kvällen varvades således mellan nyårsfirande och babyshower. Det blev inte på långa vägar ett typiskt nyår som vi är vana vid men vi kunde å andra sidan gå hem precis när vi önskade, inget städande efter fest och bäst av allt är att vi kunde inleda början av året med att vara pigga och fräscha.

Gott nytt år!

2020 en summering

2020 är ett år som kommer att gå till historien som ett riktigt jävla skitår på många sätt. Förhoppningsvis så kan man se ljuset i tunneln som är världens situation just nu och lägga det bakom sig. På många sätt är 2020 ett år som lärde oss att visa respekt för varandra och varandras önskemål. Vi lärde oss att inte ta saker och ting för givet. Vi lärde oss att det finns faktiskt saker som inte går att diskutera bort, eller ta i med hård handskarna med. För hur resonerar vi med ett virus vars enda syfte är fortsatt existens genom att söndra och härska. Vi har förhoppningsvis blivit väldigt ödmjuka inför det faktum att vi är sköra varelser som lever i en kaotisk värld som inte tar hänsyn till någon.

Corona hamstringen i våras

Samtidigt som det varit ett kaotiskt år för alla människor så har det för mig och Agnes kanske varit det viktigaste året någonsin för oss. Det började med att jag i början av året bytte jobb med mycket nervositet och spänning och det var ett viktigt steg i min personliga utveckling. Men bytet till ett annat arbete var en ny utmaning och något som verkligen passade mig och de erfarenheter som jag tog med mig från förra arbetsplatsen visade sig vara ovärderliga. En viktig lärdom att ta med sig är att oavsett om händelserna runt omkring dig är positiva eller negativa så är de viktiga erfarenheter att ta med sig. Kanske ännu viktigare är de tuffa händelserna som visar sig bygga mer karaktär än något annat.

Kontoret 2020 refererar numera tillbaka hem

Detta var även året som jag och Agnes äntligen blev gravida och det finns anledning att återkomma till detta vid ett senare tillfälle. Graviditeten kunde nog inte komma vid ett märkligare tillfälle då allting blev begränsat och de blivande papporna inte längre var välkomna till vårdens alla möten rörande fostret.

Dagen vi fick veta

Detta var också året då vi, på riktigt, bestämde oss att leta efter en ny bostad… inte heller det kunde vi ha gjort vid en märkligare tidpunkt. Bara tiden får visa om det var ett ekonomiskt självmord att göra detta. Dock hade vi mindre alternativ som vi såg det. Allt eftersom priserna gick upp så valde vi bort att titta på lägenheter med idén om att först flytta till en bostadsrätt för att sedan brygga över till en villa. Om villan ändå var vårat slutmål varför inte ta det direkt istället. Många visningar blev det i tider av restriktion, och många budgivningar blev det också. Budgivningarna gick iväg i helt galna summor jämfört med utgångspris. Vi var nästan redo att lämna in handduken för att bona in oss i våran tvårummare för att ta nya tag efter att bebisen blivit lite äldre. Men så hittade vi ett objekt som vi båda gillade och som vi faktiskt fick till ett pris vi kunde vara nöjda med.

Det blev ett par visningar

Hösten har präglats av att vara mer med varandra än tidigare när vi inte har kunnat umgås med andra. Vi har pratat mer om framtiden och hur våra liv kommer att se ut som en familj. Med det har vi också suttit ner och pratat om våran ekonomi och sparande. Något som låtit väldigt osexigt som faktiskt möjliggör så mycket. Det är något som jag hoppas kunna prata lite mer om här på bloggen.

Jag startade bloggen också, något som jag har haft tankar på ett bra tag. Det finns en ambition att skriva regelbundet. Något som får vägas mot att även arbeta heltid och få tid till sin familj och till sina övriga intressen. Det har varit med skräckblandad förtjusning som jag valt att starta bloggen. Det skrämmer mig något fruktansvärt när jag vet att ni läser här. Men samtidigt är detta ett forum där jag får möjlighet att utveckla det som jag i vanliga fall håller för mig själv utan något annat sammanhang att dela med mig av. Jag hoppas och gläds om ni kan ta med er någonting av detta framåt.

Snart är det dags för nästa år och det verkar finnas ett hopp om att saker och ting ska återgå till tillståndet vi hade innan pandemin. Även om vi fortsatt kommer att vara försiktiga ett tag framåt. Vi kommer definitivt att vara det då vi väntar oss vår lilla under februari månad och vi tar steget in i nästa del av våra liv.

Ny säng

Nu har det hänt saker hos oss igen. Lägenheten vi bor i känns bara mindre och mindre för varje dag som går nu när vi vet att vi snart flyttar… och det var ju inget som vi visste innan vi bestämde oss för att uppgradera de saker som vi behövde. Tvättmaskin skulle installeras genom vår hyresvärd och vi köpte ny säng som skulle levereras efter nyår.

Sen hittade vi som bekant det där objektet som vi slutligen köpte och våra “uppgraderingar” på lägenheten låg fortfarande kvar. Lite panik infann sig när det ringer på telefonen en dag från och vår säng redan är klar och redo att levereras idag. Panik är såklart att nu behöver vi ju göra oss av med vår gamla säng kvickt och det fixar vi inte på några timmar. Jag nämner nervöst att vi inte kan ta emot den än utan ber om att vi skjuter upp leveransen då vi behöver göra plats för den nya sängen. I en liten lägenhet så är det begränsade möjligheter att flytta runt möbler för att göra plats för andra.

Gammal trotjänare och individen som spenderat mest tid på den

Den gamla sängen har varit ett riktigt schyst hemmabygge som Agnes tog med sig från sin 20m2 ish lägenhet med mycket förvaringsutrymme. Ett extra “källarutrymme” på ena sidan och skåp på andra sidan. Nackdelen dock har varit de trånga nätterna där man ordat om vem som har mest plats i sängen och de onda ryggarna på morgonen. Så vi rensade ut allt på en helg och la ut den för upphämtning. Då blir man av med sakerna fort! Ja sängen alltså, sakerna som var i sängen de fick liksom flytta till en annan plats tillfälligt.

Oh lord, detta var mitt hemmakontor

Så just nu så lever vi lite i kaos tills dess att vi har mer plats. I vanliga fall har jag svårt för att leva i ett liknande stök men det är mycket lättare att göra vissa undantag om det är under en begränsad tid och att det finns en tidsbestämd plan för allting.

Byggsats

Vi hade länge pratat om att köpa en ny säng då den gamla började bli lite väl liten för oss. Nog för att man vill gosa och vara nära varandra så kommer i alla fall jag till en gräns där man behöver sitt lilla utrymme för att kunna sova ordentligt utan att ligga i en konstig ställning. Vi lovade varandra att titta på en ny säng när vi skulle flytta till ett större hem. Sen när det såg ut att inte bli så och barnet började närma sig och vi såg flera problem med den lösningen som vi hade för tillfället så gjorde vi slag i saken och passade på att åka till en sängbutik under black week för att prata säng. Vi gjorde slag i saken och slog till på en kontinentalsäng med blandat mjuk och fast mellanmadrass för att passa oss båda.

Det blev riktigt bra och lillan har sin egna bedside crib vid sidan av. Det ska bli gött att sova i en riktigt bra säng framöver…. Jag sa nästan det där helt utan reflektion, vi ska ju bli föräldrar, sömn är väl snarare en sällsynt resurs, men än så länge så har jag ingen aning om vad som väntar!

Fem positiva saker med att vänta barn under pandemin

Det är väl verkligen att ta i när man säger att det finns positiva saker med pandemin när det drabbar oss alla på så många olika och brutala sätt. Ändå är det så att när man väntar barn så förändras mycket. Här följer fem oväntade saker som ändå är positivt med att vänta barn under pandemin.

Inget tafsande 
När kulan börjar synas och man börjar visa upp mamma attribut då är inte kroppen längre din. Den tillhör nu hela världen och framförallt till före detta barnbärare. Det ska kännas på magen helt utan förvarning och tillåtelse och det ska läggas kommentarer om kroppen. Nu när det är pandemi är det sociala trycket tillräckligt stort för att detta ska upphöra. Nu får alla gravida kvinnor behålla sin integritet. Ja, fast kommentarerna om hur rund och spänd man är, de slipper man inte undan. 

Mer tid för varann 
I och med att man är tillsagd att vara hemma så ser man även mer av varandra och får mer tid med tillsammans. Man får mer tid till att prata ihop sig om framtiden tillsammans. Restiderna till och från arbetsplatserna blir istället mer tid till familjen då man arbetar hemma.

Spara pengar
Sen pandemin började så har restaurangbesöken, biobesöken och andra kostnadsdrivande aktiviteter drastiskt minskat. I och med att man arbetar hemma också så kommer man undan med att återanvända sina myskläder, sparar in på tillfällena när finkläderna ska fram när man väl går ut. Vi är åtminstone så lyckligt lottade att ha trygga anställningar med låg risk för både permittering och uppsägning.

Inga oväntade besök
Man har kämpat i flera timmar för att klämma ut sin lille parasit som nu ska stå på egna ben… i sinom tid… runt ett års ålder. Då dundrar hela släkten, in medans ögonen rullar bak i huvudet på en och man sakta låter medvetandet domna bort en stund, och väcker en ur dimman. Din partner orkar inte heller mota släktingarna för även han är trött… av någon märklig anledning. Men nu när det är besöksförbud så mottar personalen dem i dörren istället så man kan fokusera på det lilla knytet man satt till världen istället. Behöver inte trixa med ursäkter för att få vara själva en stund.

Ingen FOMO (Fear of Missing Out)
Jaha, gravid och blir tvungen att tvärt sluta med alkoholen, visst du kan fortfarande gå på festen så länge som kroppen tillåter men det är inte riktigt samma sak. Så då får man istället sitta hemma och ta det lugnt. Men nu behöver man inte vara orolig för att missa något för ingen annan kan träffas nu heller på grund av restriktionerna. Då behöver man inte vara orolig för att någon annan har roligt utan dig!

Ett nytt hem

Vi gjorde det! Efter ett långt år av visningar och budgivningar som skenat iväg till helt utmattande summor så har vi faktiskt gjort det. Vi hittade ett hus vi båda gillade och som låg inom vår budget. Som vi senare vann budgivningen på, under utgångspris. Så många söndagar som har gått åt till detta. Vi blev tvungna att lägga om våra tvättider från söndagarna till lördagarna tillsvidare för att kunna gå på alla visningar, ah tusan det visade sig att det skulle löna sig.

Jag tror alla har ungefär samma upplevelse av att leta efter en ny bostad. Man går på en visning tas emot av mäklaren som tar dina uppgifter eller bekräftar de uppgifter att man varit duktig och framsynt och anmält sig till visningen. Man får ett prospekt i handen och “besiktningsprotokoll och energideklaration hittar ni i köket”. Man fattar verkligen ingenting när man går runt och tittar utan ser mest att oj vilket fint hem och va fina möbler de har. Sen går det ju upp för en att man köper ju inte möblerna, utan det är ju själva huset som man tittar på. Man tycker att alla andra har så jäkla bra frågor när de pratar med mäklaren och själv förstår man inte svaren man får tillbaka på sina egna frågor. Besiktningsprotokollet är det ett domedagsdokument med allt som är fel med huset, tills man får lite vana och kan tolka den. Då blir det ett värdefullt dokument för att värdera eventuella risker med köpet.

Många visningar blev det

Man frågar även andra om råd inför visningar och köp och det man hör absolut mest av är “gå på så många visningar som ni kan”. Men efter ett tag så går man på just det så många visningar som man kan och börjar långsamt att googla och fråga mer specifika frågor. Snart dyker det upp en klarare bild av vad det är man tittar på och hur man ska gå tillväga.

Då är det några månader kvar till vi kan flytta in och då har vi förmodligen lillfröken hos oss redan. Det kommer fortsätta att hända mycket även nästa år för oss.

Fem dåliga saker med att vänta barn under pandemin

Det är mycket som är dåligt med en pandemi och det drabbar oss alla lika och ändå på så många olika sätt. En del blir drabbade på de allra värsta sätt. Det är viktigt för oss är att värna om varandra, hålla avstånd och tvätta händerna! Sen är det några saker som riktigt suger med att vänta barn under en pandemi. Här är fem utvalda.

1. Inga pappor tack
Bara en person är tillåten att vara med på undersökningar och det blir av naturliga skäl barnbäraren. Inga blivande pappor på inskrivningssamtal eller ultraljud. I bästa fall blir det ett blurrigt video samtal med hackigt ljud då undersöknings rummen verkar ligga i en faradays bur.

Försöker tyda vad som sägs

2. Inget kramkalas vid berättande
När man berättar att man väntar barn följer det inga kramar. Istället bara står man där med varandra och undrar har man firar. Detta följt av märkliga armrörelser för att ändå visa att man är glad för den blivande föräldern.

3. Inga föräldragrupper
Vilken tur att det finns föräldragrupper så man kan ställa dumma frågor och där frågor väcks som man inte tänkt på. Inte nu, det får man ta reda på själv… man får förlita sig på sin egen förmåga att hämta information och lita på sina instinkter.

4. Ensam på BB?
Osäkerheten kring blivande pappans medverkan kring förlossningen och efterföljande tiden på BB. Man kan inte föda barnet åt dem men nog vill man vara användbar på andra sätt och lösa allt runt omkring och avlasta. Sen vill man ju såklart få den där första magiska tiden tillsammans.

Nej nej, såhär vill vi inte ha det längre

5. Sjukdom blir no-go
Ja det är ju självklart att den gravida är försiktig men den blivande pappan är också en risk. Nu är det ännu viktigare att hålla sig frisk och inte drabbas av en förkylning då det stänger många dörrar till vården för den blivande pappan. Man vill ju heller inte vara den som på något sätt utsätter blivande mamma och barnet för risk för Covid-19.

Första advent

Snart är det jul. När julen närmar sig närmar sig även känslorna och dessa är väldigt olika för alla. Vissa är fullständigt galna i jultid och går med ett konstant leende i ansiktet och myser. Andra har tråkiga associationer till Julen som exempelvis ensamhet eller familjeosämja. Julen rör upp många känslor.

Det är lite oklart vilken relation jag haft till julen men väldigt länge var det fortfarande en vanlig arbetsdag med enda skillnaden att den var inte så lång och den utfördes i tomteluva som extra accessoar. De som ändå väljer att handla på julafton förtjänar en säljare i tomteluva. Efter det så anslöt man sig till familjen och paketöppning för att gå och lägga sig tidigt för att sedan gå upp i ottan och vara redo för mellandagsrean… och andra träffen med släkten… hemvändarkväll… andra dagen på mellandagsrean med extra långa öppettider…ytterligare en utekväll…. ännu en dag av extra öppettider… nu var erbjudandena slut…. så även tålamodet.

Tycker ändå att det blev en annan uppskattning nu på nått sätt. Vi väntar den lille vilket bara är ett par månader kvar och snart har vi en egen liten familj att fira jul med och då gör man en massa aktiviteter, så som att baka pepparkakshus.

Arkitektdrömmar?

Först får man börja med att göra en konceptskiss som slängdes ihop på plattan. Sen får det göras mallar att mäta upp och klippa ur.

Huset i bare.

När ni limmar ihop huset med smält socker. Ta det lugnt med sockret och gör inte som den här glade amatören och doppa husdelarna i sockret som en girig-chips-och-dipp ätare. Det håller ändå, och sockret smakar inte sådär supergott.

Pimpa!

Jag tappade lite energi här måste jag erkänna. Min sambo satte tålmodigt och utan problem upp allt pimp på huset. Jag tyckte det var mycket roligare att sätta ihop huset och jag vart barnsligt glad över att det faktiskt blev något som liknade ett hus. Om man ska låta bara sina barn göra sånt här sen så kommer det vara svårt. Man vill ju bidra själv också!

Baby reveal

Brädspelsinspirerad baby-reveal!

När ska man egentligen berätta för alla att man väntar barn? Vi gjorde lite efterforskningar och det verkar inte va helt givet och inget är vare sig rätt eller fel. Det verkade ändå vara så att efter första ultraljudet fanns det mest rekommendationer om att nu är det säkert att berätta. Vi hade lite skilda tankar kring när och hur vi skulle göra detta. Jag brukar i vanliga fall vara ganska obrydd kring hur något ska göras så jag blev förvånad över att jag helt plötsligt hade så starka känslor kring detta. Jag ville absolut vänta så vi inte behöver ge alla dåliga besked om det skulle skita sig. Det infaller normalt vid det första ultraljudet, som inte alls är det första ultraljudet i många fall som jag förstått nu. Vi gjorde ett tidigt ultraljud vilket jag trodde va det man refererade till som det första ultraljudet.

Det är mycket information som inte kommit till mig då jag inte fått närvara på någon av samtalen träffarna med vården på grund av pandemin.

Vi hade ett missfall tidigare som var tungt för oss, då hade vi berättat för ett fåtal och det var tungt att behöva säga. För hur möter man någon som berättar något sånt. Det ville jag undvika igen så därför ville jag vänta extremt länge. Vi väntade ganska länge, och alla gör väldigt olika här. Någon väljer att berätta så fort stickan visar plus, andra är tysta tills dess att de skjuter barnvagnen framför sig. Närmaste familjen var involverade i informationen supertidigt. Sen våra närmaste vänner efter 12 veckor. Sen tog det lååång tid innan övriga fick veta.

Det är ju ett sånt jävla lyckorus att berätta. Jag och min sambo satt på kvällen alldeles nervösa “ska vi berätta nu”. Jag ringde min syrra för att be om råd, för jag behövde tydligen någon annans godkännande, sen så släppte vi nyheten. Sambon skickade ut i vår gemensamma bekantskapskrets chattgrupp. Jag kallade till mig mina vänner lite mystiskt via Discord och nästan grät fram… “Jag ska bli pappa…”

Efter detta så ville jag berätta personligen för det var så jävla roligt att göra det.

Coronakalas

I fredags var det dags för födelsedag för min sambo. Det blev ett lite speciellt firande i år och man försöker göra det bästa utav det. Det är nästan lite komiskt att kring födelsedagar har det i princip blivit tradition att ordna en överaskning till den firade. Så pass att den verkliga överraskningen är om den uteblir. Vilket i sig bara är en besvikelse i dagligt tal, en överraskning å andra sidan är då en positiv händelse och händelsen i sig behöver inte vara oförutsägbar. I vilket fall… Några dagar efter att denna överraskning bestämdes inträdde hårdare restriktioner och vi blev tvungna att lägga ner den idén.

Detta var så klart tråkigt att behöva ställa in och därmed uteblev firandet med vänner. Men då fick jag en bild framför mig, jag tänkte på vissa talk-shows och “här är ditt liv” färgade program som visade videohälsningar från gamla vänner eller vänner som inte har möjlighet att ta sig dit på plats. Jag bad min medkumpan om att de andra som var tänkta att bjuda in, om inte de kan skicka videohälsningar så kan jag klippa ihop det till en liten grattningsvideo. Jag fick mycket beröm för denna idé. Då det är en mycket prominent lokal festfixare som alltid får beröm för sina fester och kreativa utspel så blev jag opropertioneligt glad.

Jag hade löst en present långt tidigare än så som var påväg. Min sambo läser mycket böcker men har av någon anledning inga ordentliga bokmärken utan viker ihop en postitlapp så den blir något styvare eller tar ett kvitto och kör in mellan sidorna med risk för avfärgning. Kvitton är sällan sådär bokmärkscertificierade. Jag hittade en kvinna i frankrike som gjorde bokmärken i papp i form av små katter som hänger från boksidorna. Jag tyckte de var så jäkla gulliga så jag bestämde mig för att plocka hem tre stycken bokmärken. En i varje färg av min sambos katter. Vi har en svart-tabby färgad som bor med oss. Den är våran. Sen finns det en mor- och dotterkatt som bor hos hennes familj i Stockholm. En britt-blå och en padda.

Supersöta
Supersöta

I samband med att jag surfade runt vid ett annat tillfålle såg jag att den boken hon letat efter kommit ut i pocket format så den passar med den övriga trilogin. Dum som jag var så sa jag ju det till henne och röjde överraskningen. Det blev ett köp andå med snabb frakt, bra “tillbehör” till bokmärkena alltså…

De har en baksida också

Två dagar innan så började videohälsningarna dyka upp från våra vänner. Jag var faktiskt lite förvånad och samtidigt väldigt glad. Jag visste inte hur tydligt det hade gått fram att jag önskade videohälsningar i och med att jag nämnde det bara för en av dem. Men hon tog faktiskt delegationen på fullaste allvar och såg till att alla skickade in var sin hälsning. Åh vilka fina hälsningar det var. Alla hade verkligen lagt sin egen personlighet i videon och det märktes väldigt tydligt. Superkul! Snabbt fick jag ladda ner och installera en videoklippnings app på mobilen och jag satt på tåget till och från jobbet och både lärde mig appen och klippte ihop det till en video. Jag var supernöjd… och supernervös för hur födelsedagsbarnet skulle reagera på detta. Väl hemma igen så trixade jag över videon till en surfplatta i hemlighet för att visa henne. Det blev en dundersuccé och hon blev otroligt rörd över hälsningarna. Vi lyckades få till ett firande och tänka på varandra under tider av prövning.

Skriva varje dag och att ge upp intressen

Detta med att göra ett inlägg om dagen är tamigfasen svårare än vad jag trodde. Du kör ett heltidsjobb och sen har du förvisso tid när du kommer hem men det verkar gå till lite annat smått och gott. Jag har liksom just nu landat i att jag behöver inte pressa mig själv att prestera på båda sidorna av livet. Arbetslivet och privatlivet, utan man kan låta det gå i en lagom takt och njuta lite av att man har ett bra liv med mycket att se fram emot. Mycket i den mentala processen just nu handlar ju om att göra sig mentalt förberedd på att den lille kommer. Allt man har hört kring detta är ju att de första veckorna med en baby handlar om överlevnad. Så uttrycker sig nästan samtliga som jag har tagit del av i personliga samtal, i text, poddar och diverse andra medier.

Detta då med att jag tar det väldigt lugnt nu egentligen. Naturligt väljer bort egna intressen just nu känns inte så jobbigt. Jag förbereder mig faktiskt för att det inte kommer att finnas någon valmöjlighet senare. Det kan jag nu mer eller mindre känna mig trygg i, faktiskt. Även om det borde göra mig fullständigt skräckslagen att det inte längre kommer att finnas tid för det där som man egentligen vill göra osv. Men nu när jag är i pre-baby mentaliteten så upplever jag inte det där “egentligen vill göra”, jag har inte det där riktiga sugen nu heller efter det. Jag dras liksom till min babybärare, sambo, partner, just nu och jag älskar henne mer än någonsin. Vad hon går igenom just nu kan jag inte relatera till men jag lyssnar och försöker förstå och hör i hennes röst att det faktiskt är något fantastiskt och njutningsfullt hon går igenom. 

Och det här med att hålla igång varje dag, blir nog en form av utopi skulle jag tro. Jag önskar ju även göra större utsvävningar kring vissa ämnen framåt med sidan. Det kommer ju att ta lite mer tid i anspråk.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2021 Tommy Rosén

Tema av Anders NorenUpp ↑