2020 är ett år som kommer att gå till historien som ett riktigt jävla skitår på många sätt. Förhoppningsvis så kan man se ljuset i tunneln som är världens situation just nu och lägga det bakom sig. På många sätt är 2020 ett år som lärde oss att visa respekt för varandra och varandras önskemål. Vi lärde oss att inte ta saker och ting för givet. Vi lärde oss att det finns faktiskt saker som inte går att diskutera bort, eller ta i med hård handskarna med. För hur resonerar vi med ett virus vars enda syfte är fortsatt existens genom att söndra och härska. Vi har förhoppningsvis blivit väldigt ödmjuka inför det faktum att vi är sköra varelser som lever i en kaotisk värld som inte tar hänsyn till någon.

Corona hamstringen i våras

Samtidigt som det varit ett kaotiskt år för alla människor så har det för mig och Agnes kanske varit det viktigaste året någonsin för oss. Det började med att jag i början av året bytte jobb med mycket nervositet och spänning och det var ett viktigt steg i min personliga utveckling. Men bytet till ett annat arbete var en ny utmaning och något som verkligen passade mig och de erfarenheter som jag tog med mig från förra arbetsplatsen visade sig vara ovärderliga. En viktig lärdom att ta med sig är att oavsett om händelserna runt omkring dig är positiva eller negativa så är de viktiga erfarenheter att ta med sig. Kanske ännu viktigare är de tuffa händelserna som visar sig bygga mer karaktär än något annat.

Kontoret 2020 refererar numera tillbaka hem

Detta var även året som jag och Agnes äntligen blev gravida och det finns anledning att återkomma till detta vid ett senare tillfälle. Graviditeten kunde nog inte komma vid ett märkligare tillfälle då allting blev begränsat och de blivande papporna inte längre var välkomna till vårdens alla möten rörande fostret.

Dagen vi fick veta

Detta var också året då vi, på riktigt, bestämde oss att leta efter en ny bostad… inte heller det kunde vi ha gjort vid en märkligare tidpunkt. Bara tiden får visa om det var ett ekonomiskt självmord att göra detta. Dock hade vi mindre alternativ som vi såg det. Allt eftersom priserna gick upp så valde vi bort att titta på lägenheter med idén om att först flytta till en bostadsrätt för att sedan brygga över till en villa. Om villan ändå var vårat slutmål varför inte ta det direkt istället. Många visningar blev det i tider av restriktion, och många budgivningar blev det också. Budgivningarna gick iväg i helt galna summor jämfört med utgångspris. Vi var nästan redo att lämna in handduken för att bona in oss i våran tvårummare för att ta nya tag efter att bebisen blivit lite äldre. Men så hittade vi ett objekt som vi båda gillade och som vi faktiskt fick till ett pris vi kunde vara nöjda med.

Det blev ett par visningar

Hösten har präglats av att vara mer med varandra än tidigare när vi inte har kunnat umgås med andra. Vi har pratat mer om framtiden och hur våra liv kommer att se ut som en familj. Med det har vi också suttit ner och pratat om våran ekonomi och sparande. Något som låtit väldigt osexigt som faktiskt möjliggör så mycket. Det är något som jag hoppas kunna prata lite mer om här på bloggen.

Jag startade bloggen också, något som jag har haft tankar på ett bra tag. Det finns en ambition att skriva regelbundet. Något som får vägas mot att även arbeta heltid och få tid till sin familj och till sina övriga intressen. Det har varit med skräckblandad förtjusning som jag valt att starta bloggen. Det skrämmer mig något fruktansvärt när jag vet att ni läser här. Men samtidigt är detta ett forum där jag får möjlighet att utveckla det som jag i vanliga fall håller för mig själv utan något annat sammanhang att dela med mig av. Jag hoppas och gläds om ni kan ta med er någonting av detta framåt.

Snart är det dags för nästa år och det verkar finnas ett hopp om att saker och ting ska återgå till tillståndet vi hade innan pandemin. Även om vi fortsatt kommer att vara försiktiga ett tag framåt. Vi kommer definitivt att vara det då vi väntar oss vår lilla under februari månad och vi tar steget in i nästa del av våra liv.