Snart är det inte lång tid kvar till födelsen och det börjar bli mer och mer verkligt. Det blir ju även dubbel väntan för oss då vi även väntar på att få tillträde till vårt hus. Mycket tid på fritiden läggs just nu på förberedelser inför nedstigningen och inflyttningen, som sker med en månads mellanrum. Jag arbetar hemifrån så mycket jag kan för att hålla mig frisk, en förutsättning för att jag ska kunna vara med på förlossningen. Vilket jag hoppas fortfarande stämmer även om jag nog vågar tror på det först när det händer. Det skulle i så fall vara det första barnrelaterade vårdbesöket som jag får vara med på tillsammans med Agnes. Däremot får jag inte stanna på BB efteråt utan då är det bara mamma och dotter tillsammans med vårdpersonalen. Det är lite kluvet där hur länge som en ska stanna. Vore det så att jag fick vara med så hade vi säkert stanna så länge som möjligt innan vi vet att allting fungerar och få lite självförtroende inför att stå på egna ben och vara föräldrar. Men jag förstår att vara där utan sin partner och inte få dela stunden med den man valt att leva tillsammans med är tufft.

Men det var det här med “väntans tider” som man kallar det. Hemarbete för min del och Agnes är gravledig från arbetet just nu vilket gör att vi får mycket tid tillsammans. Det händer olika mycket i våra liv just nu. Hennes liv är lite på paus medans hon väntar på att föda och det är inte mycket annat som händer på grund av pandemin. Jag kör fortfarande på i full fart med arbete och annat, jag har ju dessutom fortfarande ork, min mage har inte växt anmärkningsvärt mycket under denna tid exempelvis. Men för barnbäraren blir det en påtaglig väntan. Mycket av bandbredden här hemma går åt till streamingtjänster just nu. En form av light karantän är upprättad då vi försöker minimera risken för smitta. Jag märker att det blir tufft för Agnes från och till när det finns begränsade saker att göra. Det här med att allt har ställts in under pandemin blir mer och mer uppenbart att det inte drabbar alla på samma sätt. För mig exempelvis så har jag i stort sätt umgåtts med mina vänner via nätet. Den enda skillnaden just nu är att livet tar mig i den riktningen att jag inte har samma tid att lägga på det som jag gjorde tidigare. Jag är övertygad om att vi båda upplever tiden väldigt olika just nu. Hon går säkerligen i mer “väntande tider” medan jag fortsätter att arbeta på och har en slags spänning inför att det helt plötsligt är dags. Det är lite som, att som vuxen, vänta innan det blir julafton. Med den stora skillnaden att livet helt plötsligt får en annan mening.

Så det är en intensiv väntan för oss båda nu även om den ter sig väldigt olika för oss. Jag ser framför mig att tiden som kommer här framåt kommer att vara intensiv och harmonisk på samma gång.